Närmast i tur kom Dahlgrens. Dahlgrens bodde i Grycksbo, men vistades här på somrarna.

Därnäst kommer Tidstrands. Där bodd Mimmi och Ragnar, Ulla-Britt, Bo eller Bosse som vi kallade honom, och Lena

I Dimbon (Dimmbonn) bodde Dim-Johan med fostersonen Nils. De hade jordbruk med häst och kor.

Vi fortsätter till sångartisten Johan Wilhelm Hagbergs sommarställe.

Vi fortsätter fram mot byn och kommer då till Larsbo. Där bodde Jones Lars Persson, kvarn- och sågägare. Lars var mycket duktig och hade byggt upp allt detta själv. Med damm där vid kvarnen och sågen och dammarna vid Nydammen, Histjärn och Skvin.

Längre upp mot skogen ligger Sjons (Sjonns). Där bodde August och Anna. De hade också jordbruk. Men inga barn. En gång när höll de på med vedsågning, Anna stod vid klyven, satte sig ett vedträ på tvären och flög upp i Annas ansikte och slog sönder både löständer och läppar.

Ja där vänder vi och går tillbaka ner mot hyttbron igen. Där, på vänstra sidan, är Warenskys. Dit var jag ibland och köpt ägg åt mor. De hade så många höns.

Nedanför Hyttbron (Hyttbroonâ) hade fiskevårdsföreningen byggt ett litet hus där de kläckte fiskrom.

Granne med Warenskys var Halvarsson. Där bodde Anders, Karin och deras flickor Anna-Greta och Märta. De hade också jordbruk.

Mitt emot bodde Blomquistmor, Alfreds och Fredriks mor.

Nästa gård var Bälterns. Där bodde Bätler Erik och, i den vita stugan på gården, Gerda och Oskar Liss.

På nedersidan av vägen bodd Smedjerkers (Smejjkäs) Nils och Stina med fostersonen Ove. I gårdens andra stuga bodde Stinas syster Anna. De hade också jordbruk.

Granne med dem var Nöktes (Nökktäss) August. Haq bodde där ensam. Han var bror med Dimb Kersti.

Mitt emot Nöktes var Melins, med Karin och Anders samt barnen Lennart och Gunvor.

Granne med den var Tysk Elsa och Albert med sina två flickor.

Sedan kommer Stengattu. Vi går över den och kommer till Källängs. Den gården hyste Källängs mor, Källängs Kari och Gunnar.

Nu fortsätter vi fram emot Östbytorget (Össtbytôrrj). Då kommer vi först till Jerkhans (Jerkânns). I Jerkhansgården bodde Liss Oll och Anna och barnen som jag minns, Edvin, Karin, Gunnar, Viktor och Anna.

Mittemot var Lindbergs-gården eller Bäcks (Bäkks). De kom flyttande från Hälsingland, hade haft mejeri där. Det var Rasmus och Emma Bäck och deras flickor Lisen och Marianne.

Så går vi vägen mot Jones land. Då kommer först Lundebergs. Där fanns Verner och Anna samt flickorna Astrid och Valdy.

Nedanför Verner och Anna bodde Jones (Joonäs) Kalle och Anna och barnen Sven-Erik, Tage och Iris.

Där nedom kom Jones (Joonäs) Fredrik Blomquist och Karin och deras barn, Sven och Inez. De hade också jordbruk. De hade även hand om bytelefonen i Östra Rönnäs, Sven och Inez fick springa med telefonbud.

Sedan, nedanför backen, kommer Jones Anders och Greta. Jag tror Anders var styrman på "Insjön I".

Vi vänder oss och går uppför backen igen. Då kommer vi på vänstra sidan av vägen till Tyskens (Tysskänns). Där bodde Tysk-Kalle, Amanda och Greta. De hade utsikt över hela sjön. De hade också jordbruk, åkrarna låg nedanför gården mot sjön.

Mitt emot var Morgålns (Moorgååln). Med Per, Karin och barnen Hilda, Folke och Sven.

Ovanför var Joones täppa, där bodde Henry, Mia och Aina.

Där ovanför, mot Grötbäck, låg "Logen", IOGT-lokalen.

Nu går vi tillbaka ner mot Morgålns och fram emot Östby torget (Össtby tôrrj). Då har vi först Proséns. Med Proséns mor och far. Proséns-far såg ut som en gammal patriark med sitt yviga hår och skägg. Lydia, Maria och Lydia hjälpte sina föräldrar. Rut, Elsa och Josef var utflugna.

Efter Proséns kom Krögerns. I denna gården bodde Fredrik och Hilda Sydne och deras barn Uno, Thelma och Gunnar. Fredrik hade en syster Frida i Amerika, som skickade hem paket till dem.

Nu tar vi gårdarna runt Östbytorget. Mitt emot Krögerns är Strömmens. Där bodde Ström-mor, dottern Märta och hennes make Källängs Oskar

Ovanför Strömmens var Liss-Andersgården med Alma och pojkarna Gösta och Erik. Samt dessutom en faster åt dem som var sjuklig.

Grannar till Liss-Anders´ är Willhans (Villânns). På gården bodde Johan och Anna Willner med barnen Inga och Folke samt farfar och farmor till de sistnämnda

Vi fortsätter uppför, mot Grötbäck, på västra sidan. Då kommer vi till Kullgärds (Kulljäss). Där bodde Olle och Britta. De hade inga barn, men jordbruk hade även de. De var rika och skänkt pengar och byggde Godtemplarlokalen.

Ovanför Kullgärds går vägen västerut mot "rö ladu" (rö lââdu), och sen rakt uppför mot Lerberg. Först var det Blomquistens. Där levde Alfred och Ruth med

pojkarna Sanfrid, David, Sivert och Paul. På vintern, om söndagsmorgnarna, åkte vi skidor dit, då var det söndagsskola där. Bakom deras stuga växte två stora björkar som kallades "Kungen och Drottningen

Längre upp i backen var Lerbergs (Lerbâss). Där bodde Lerbergs Daniel och Karin. Britta, Karin och Erik hette barnen. De hade jordbruk förstås. Daniel var duktig att sticka strumpor och vantar med två garnändar.

Nu kan vi gena genom hagen och komma ner till Saräs (Saräss) med Ivan Franzén och hustrun Judith, barnen Arne, Hilding, Ingrid, Elsa, Inga och Anna.

Granne till Saräs låg Höghols (Höggolls). I Höghols bodde Johan och Johanna, dottern Mia och sonen Gösta. I stugan på gården bodde Höghols Olle, bror till Johanna. Högols Olle brukade bland annat anlitas som slagruteman i bygden. I den egenskapen blev han avporträtterad i tidningen Såningsmannen. En händelse som han var mycket stolt över.

Nedanför Höghols kommer Klas (Klaas)-gården med Otto och Maria Nordin, barnen Bengt, Eivor och Erik samt Ottos gamla mor.

Otto hade en piga som hette Greta Backlund. Hon var från Berg (Bâss). Hon hade haft polio och var förstörd i en arm. Men jag tror inte att någon kunde arbeta som hon. .

På samma gård, men ner mot vägen, bodde Klas Per, som var blind. Han hade varit i Amerika och jobbat i någon gruva och där mist sin syn.

Vi går ut på Grötbäck igen och tar vägen mot "Ymbes" (Immbôss), med mors moster Anna och hennes man Anders. Han hade också varit i Amerika i gruv-arbete och förstört sitt ena ben, det var stelopererat. På somrarna satt han jämt ute på verandan och läste. Anders blev död och mors moster Anna blev ensam.

Efter Ymbes kommer Olérs och där föddes jag, som ingressvis nämnts, juldagens morgon 1926. Barnmorskan mötte folket som skulle till Leksands kyrka på julotta. I Olérs bodde jag tills jag började i småskolan

En lördagskväll gick vi till Ekskogs. Arvid och Signe Östlund bodde där

Då kom det två karlar. De var klädda i spetsbyxor med lindade ben. De hade också en svart väska. De frågade om de kunde få mäta huvudena på oss där på potatisåkern. Nygårds Kalle sa att det gick väl för sig. De fick sätta sig på åkerrenen och en av männen öppnade väskan och tog fram något som såg ut som en timmersax fast mindre. Även en bok att skriva i. De for runt i Sverige och gjorde detta. Det var någon sorts undersökning. Tog sedan detta instrument och satte det över huvudet mot öronen. Vi stod stilla och såg på. Men när de var klara med de stora ville de att vi skulle sätta oss. Men det här tyckte vi såg farligt ut, så vi skyndade oss och sprang det fortaste vi kunde och gömde oss.

Bortom Bagges (Baggäss) kom Smedjerkes (Smejjkäss). Där bodde Kersti, Anders och Anders´ son Bertil. Jag var dit ibland åt mor och köpte grädde. Den hade de nedhissad i brunnen i en hink. Där höll den sig färsk och fin.

Längre bort mot skogen kom Ekskogs (Ekskoggs). Där bodde först Arvid och Signe Östlund och lilla dotter Ragnhild.

Arvid och Signe flyttade hem till Arvids i Västibyn. Mimmi och Ulla-Britt flyttade in efter Signe och Arvid.

Längre bort var Slas (Slaas). Slas-far bodde där alldeles ensam. Hans dotter Kersti var väl där ibland. Hon var hushållerska åt en professor Boethius i Uppsala. Professorsfamiljen vistades varje sommar i Insjön.

När det var "kukkelvälling" var vi hos Tupp-Anna i Hysings. Hon bodde ensam i sin stuga

Nedanför Hysings är Mases (Masäss). Där bodde Greta och Anna och mittemot var Jannigården (Jânnigååln). I den bodde Tilda. Hon var änka. Där fanns fyra flickor: Anna, Greta, Karin och Märta. Märta fick lungsot och fick komma på Högbo i Falun.

Nedan Masesgården låg Smejkers (Smejjsäss). Där bodde Anna och dottern Linnéa. Vi tog mjölken hos dem när vi bodde i Kullgärds.

På sommaren brukade det vara fest i Vanthagen (Vannthââgôn). Då var våran lärare där med manskören. Det var ringlekar, tävlingar m.m.

Jag har berättat om Flota (Flootâ), badplatsen tidigare.

Grannar med Smejsess var Långgården (Lånnggååln). Systrarn Maria och Kersti Täktström bebodde den fastigheten. Maria hade stickmaskin och stickade tröjor och sockor åt folk. Kersti stickade täcken. Kersti och Maria hade haft elva syskon. Bland dessa barn var konstnären David Tägtström. Vi var släkt med dem. Morfars farbror var far åt David.

Tägtgården (Täkktäss) ligger nedanför Långgården. I den gården bodde Täkt Gustav, Greta med barnen Ragnar, Anna-Greta, Joel och deras mormor. De flyttade till Sågmyra kommer jag ihåg.

Min vandring fortsätter ner förbi Östby torget, vidare mot Rönnbloms. Gården beboddes av Daniel Rönnblom med hustru och dottern Märta. Välbetrodde Rönnblom ritade kartor och hade många andra uppdrag i Leksands kommun. Märta emmigrerade till Amerika. Fadern avled och Märta vände åter hem för att hämta modern med sig till sitt nya hemland. Gården hyrdes senare ut till sommargäster om somrarna.

Daniels bror, bergsingenjören Anders Rönnblom, bodde strax nedanför Jones Anders Stuga. Den stugan inköptes senare av Judit Rönell.

Granne med Rönnblolms låg "boa", affären. Först minns jag att Ella hade den.

Efter Ella där i boden kom Edblads.

Mittemot var Yrns (Yyrns) där Karl Magnusson med hustrun Kersti samt pojkarna Ingvar och Lennart bodde

Efter kom skolhuset. Där hölls småskola och folkskola i samma byggnad. Där gick jag i först klass för lärarinnan Prins Kari. Hon var fån Västanvik. Det var första och andra klass i samma sal. När vi hade räkning, då satt Prins Kari längst bak och stickade raggsockor åt sin brorson Hans Prins där i Västanvik, berömd konstnär nu. Prins Kari var sträng. Och orättvis mot dom som inte kunde. Varje morgon skulle det sjungas en psalm. Och där satt Prins Kari vid orgeln och spelade med ett finger och sjöng så högt och skrikigt. Hon pensionerades och i andra klassen fick vi en så snäll och ung lärarinna. Hon var nygift. Lärarinna bodde uppepå skolan. Hon hette Knis Kari och var från Tibble. Hennes man hette Verner Jobs.

Storskolan hyste tredje till sjätte klass. Där var Jakob Gåvels lärare när jag gick i småskolan. Men han flyttade till Häradsbygden, så när jag började i tredje klass var det en ny lärare. Han hette Allan Vennberg, hade en fru men inga barn.

Efter skolan kommer Lutterns där Johan Lutter, hustrun Maria och sonen Helmer, som var mongoloid, bodde.

Bäckgårdarna (Bäkkgåålânn), så kallades två gårdar. De var grannar till Lutterns. I den ena bodde Tägt Edvard med hustrun Greta och barnen. Det var Gerda, Karin, Ingrid, Gunhild (Gulli) och Sven. Andra gården beboddes av Oskar Björklund, hustrun Mimmi och barnen Anna-Lisa, Arne och Solveig.

Nedanför gårdarna rinner bäcken (bättjänn). Den skiljer byarna östra och västra Rönnäs åt. Där på västra sidan finns badhuset (basstu). Där fick vi varje lördag bada bastu. Flickorna först, pojkarna sen. På vintern kunde vi springa ut nakna i snön och rulla oss. Vi bar ju varma och heta från bastun. Det var Maria Andersson, Jones Mia som vi kallade henne. som eldade och skötte bastun. Badhuset är numera sommarstuga. Intill låg spruthuset (spruuthuusä), där fanns en brandspruta som man skötte manuellt. Det fanns inga motorer då. På väggen utanför satt ett skåp med hornet, som man blåste i vid eldsvåda.

På backkrönet upp från backen låg Jönis gården (Jôônis gååln). Där bodde Jönis Maria. Jag kan tala om att hon hade en kusin hos sig en sommar. Kusinen hette Dagny.

Fortsätter mot torget (tôrrjô) i Västibyn. Där vid torget var "Boa" affären i Västra Rönnäs. Då var det en som hette Qvarfot som ägde den. Nu är även den sommarstuga.

Fortsätter vägen förbi Boa. Då kommer gården Karis (Kaaris), som var en stor bondgård. Där bodde Karis far som miste sitt ben i tröskverket. Han blev över hundra år. Han tillverkade slöjdalster, slevar, smörknivar m.m.

Nedanför dessa gårdar låg Holmbergs. I den gården bodde Gottfrid och Signe Holmberg. Deras barn Ingegärd, systern Berit och fosterbror Lasse. Det var Gottfrids syster Frida som var mor till honom. Hon blev sjuk och avled. Frida var tvillingsyster till Greta, som var gift med min morbror Martin.

Därifrån går gamla byvägen upp mot Roligsgården (Rooligsgååln). Roligs-mor var slaktare. Hon hade en stor slaktarkniv som han sade hette "skär i hjäln".

Sköttgården (Sjöttgååln) kom sen.

Vidare Lunds (Lunns). Där fanns börderna Pär och Johan. Johan gifte sig med Elin.

Sedan kommer Frans-gården (Frânnsgååln). Där bodde Frans gubben. Han hade långt skägg, påminde om en tomte. Han och grannen Arons far var med och gick Tuna marschen. De blev omtalade för att de var så gamla. Anders Frans och Hilma, sonen Gunnar samt dottern Siv. Hilma var syster till den kände Hawaiisångaren Yngve Stoor.

I Aronsgården (Aronnsgååln) bodde Arons far. Han var skomakare.

Vidare kom Strömmens (Strömmänns), där var barnen Olivia, Signe och Vilhelm. Signe gifte sig med bror Ström. De hade en son Yngve och dottern Elsie,

Granne med dem var Nilsesgården (Nillsässgååln). Där bodde föräldrarna och barnen Anna, Emil, Elin, Greta och Britta.

Strax bortom Nilses gärdsgård går vägen ner till båthusen (bååtusânn). Där ligger kyrkbåtarna, hela fem stycken. Sturgubben är det yngsta tillskottet i samlingen. Den skänktes till byn av fabrikör Axel Ludvig Tidstrand. Enligt uppgift från min "mostersguffar" Sanfrid Blomquist lystrade de fyra övriga båtarna till namnen Bubben, Stadig, Flittn och Olbåtn.

På andra sidan kyrkvägen var Bratomts (Bratômts). I den gården bodde "Ekkil" Bratomt, Sofia, Evald och Enar. Enar var lika gammal som mig och vi gick i samma klass. Ekkil arbetade i Stockholm, han gick runt och sågade ved åt folk.

Granne med dom var gården där Arvid och Signe Östlund bodde. De hade Ragnhild och Ragnar.

Därefter Göstasgården (Jösstäss). Där bodde Göstas Kalle och hans bror. Kalle emigrerade tillsammans med min morbror Sven och Gösta i Morgården till Amerika.

Sedan kommer Tures. Ture var den ursprungliga ägaren till bussen "Rölla". Ture hade en son Bengt, som var duktig på att lövsåga saker.

Längre upp var Ekens (Etjänns) och Munter Kersti. Längst bort mot Berg (Bâss) var Göstes Olles (Jösstässolläs) och Skött (Sjött) Margitas.

Vänder och går norr om vägen. Bos Britta, Brändjerkes (Brännjerrkäss), Lunds, Örns och Bratomta (Bratômmtâ).

Neröver igen kommer Mases (Maasäss) Linas, Mas-Karis (Maaskaris) och Isels (Isälls) med Magnus och Maria Östlund, barnen Anni.

Därnäst har vi Sturolles (Stuurläss). Där bodde min mormor och morfar. Alla mina morbröder var utflugna och gifta. Bland annat min morbror Sven. Han hade rest till Amerika, men han var hem och hälsade på flera gånger. Han hade en son, som var kusin med mig. Han hette Rickard men kallades Dick. Morbror Martin, som var gift med Greta Holmberg. Deras pojkar, mina kusiner, Börje och Nisse. Emil, som var gift med Karin Henriksson från Rättvik. De var bosatta i Stockholm. Det var min mors hem, men hon var också gift och utflugen.

Nedom mormors var Bargens (Bârrjänns). Den gården stod öde. Barg Anders, som senast bott där, hade emigrerat till Amerika.

Längre ner mot bäcken var Jönis (Jôônis). Där bodde Jönis Maria.

Apropå källan, den kallades för "Brudkällan" för där hade en gång ett brud-följe, som kom från Leksands kyrka, stannat till. De lät hästarna dricka vatten. Då hade hästen blivit skrämd av en groda och ryckt till. Med den påföljden att bruden ramlade av och ner i källan. Hon bröt huvudet och avled. Allt enligt sägnen.

Här gick vägen förbi från Bjusås till Leksand. Nedanför Sturpersbudan låg Ångbudan. Där fanns förr ett gästgiveri, där man vilade och bytte hästar. Kung Oskar II hade farit förbi här, om det nu var på sin eriksgata?

I byn hade vi två vattendrag. Vi börjar med bäcken från Igeltjärn. Den fick aldrig heta något annat äm "Bättjän", förrän i sitt nedre lopp, där den begåvades med namnet "Bäkkgålsbättjän". Från Igeltjärn rann den förbi Iselsbacken ner mot Edgärdet. Vid Edgärdet lär det, enligt vad som berättats för mig, ha funnits en begravningsplats från digerdöden.

Bäcken rinner vidare förbi Spänners ner mot stora vägen mellan byarna. Det var just på denna plats, uppströms vägen, som Annie räddade min bror från att drunkna.

Från vägen rinner bäcken, via spruthuset, ner mot Flota och utloppen i Insjön.

Större till sitt omfång är byns andra vattendrag, Rönnäsån. Av byborna anbart kallad "Åna". Den rinner ut från sjön Skvin, passerar Histjärn och Nydammen. Vidare mot dammen vid Lars Persson kvarn och såg. Från denna sistnämnda damm rinner den ner mot byn och Hyttbron. Här får den bråttom ner mot Insjöns vatten. Paserande gamla lämningar efter kvarnar och hyttor.

Sjön Insjön utgör en utbuktning på Österdalälven De båda älvarna förenar sig vid Djurås till Dalälven.

Dagny Öst, född Jones