Kvarnar och hyttor efter Rönnäsån

Flera berättelser finns om järnframställning och vattenkraft i Leksandstrakten. I Rönnäs finns spår såväl efter hyttor som kvarnar. Den naturligaste platsen för detta var utefter ån som rinner genom byn med sitt utlopp i insjön vid en plats som kallas Åminne.

Vårfloden är särskilt mäktig då den brusar och dånar som allra mest och man kan förnimma de enorma krafter som finns i vattenströmmen. Tekniken att utvinna kraften har funnits i tusende år och är kanske den mest miljövänliga utvinningsbara energin.

Här följer en liten beskrivning om förekomsten av kvarnar från 1800-talet och framåt.

Nästan varje gård hade skvaltkvarnar i bäckar och i ån. Vid ån i östibyn stod kvarn vid kvarn ända från sjön och långt upp i skogen. Tullkvarn på Kvarnåkern som även kallades Sjökvarn var byggd med två par kvarnstenar och med en kvarnkammare för mjölnaren. Mor-Anders var mjölnare och efterträddes ca 1870 av sonen Mor-Jerk som sedermera öppnade handelsbod i byn. Tullkvarn gick i konkurs 1903. Dim-Jan köpte kvarnen och tysk-Pell blev dess mjölnare så länge kvarnen hölls i bruk.

Knektkvarn som byggdes ca 1850 låg på den plats där kvarndammen till Tullkvarn byggdes. Mellan Knektkvarn och Sjonskvarn, som låg vid sjonsåkern, har ytterligare en kvarn funnits vilkens namn är okänt.(kan ha varit Smejskvarn som finns omnämnd i en källa)

Längre upp vid "Rönnäs gärde" fanns Hedbäcks Kvarn och den s.k. Konstkvarn (omtalade 1832).

En hytta har funnits ca 50 meter söder om Hyttbron vid Hyttgärdet.

Följer man ån norr om hyttbron ca 250 meter finns rester av en utgrävd vattenkanal som visar var Brändollesfars vattendrivna och hemsmidda ramsåg var belägen.

Ca 300 meter norr om Hyttbron fanns den stora Kollkvarn även den med två stenpar. Dess sista mjölnare var bröderna Fredrik och Alfred Blomquist.

Mitt emot Vånnvara byggdes Gukkukvarn vars sista mjölnare var Lerbergs-Samuel innan Jones-Lars Persson tog över 1911. Kvarnen byggdes om och Lars Persson var en förstklassig mjölnare. Driftig som han var startade han en sågverksrörelse med några bönder i byn. De bildade Rönnäs Kvarn och Sågverks Aktiebolag år 1918. En ångsåg byggdes och som mest var ett 20-tal anställda under 20-talet och fram till andra världskriget. Kvarnen kallades även Nykvarn, numera kallas den bara Kvara. Kvarndammen norr om kvarnen med sina regleringsbara dammluckor har dessutom ett stort bäverbestånd som ofta fäller ner björkar i dammen. Söder om kvarnen låg brädgården med sina många stabbar dit det nysågade virket kördes på trallor och strölades. Den sista mjölnaren och ägaren fram till 1960-talet var Robert Eriksson då driften helt upphörde. Idag finns en laxodling i vattnen kring kvarnen och kvarnen förfaller sakta, tyvärr.

Bredvid Gukkukvarn byggde Smeds Erik Nilsson ett tegelbruk vid 1900 talets början. Leran togs från Lerberg med driften upphörde efter 7 år.

Nedanför Nydammen finns rikligt med slaggsten som tyder på att här funnits en hytta.

I västibyn vid Bäckgålsbäck finns rester av en hytta, slaggstenar samt rester av själva dammbyggnaden.

Även nere vid Hola mot båthusen finns rester av slaggsten. Hola som förmodligen är de första boplatserna i Rönnäs men utan vattenkraft gjorde att man hade en s.k. Käringblästra. Detta var en liten blästra som mannens hustru fick dra, därav namnet.

(Kurt Blomquist)

(Övriga källor: delvis fritt efter Jan Carisn, Sam Rönnegård, Karl Erik Forsslund)