Majstången

Att maja (löva) en stång är en mycket gammal sedvänja i trakten. Majstänger finns avbildade på många teckningar.

Ända fram in på 1900-talet var de flesta gårdarna i byn inhägnade med gärdsgårdar (råggålar) och vid varje gård fanns naturligtvis grindar som var uppsatta på stolpar

Från bygatan och nertill kyrkbåthusen gick vägen som kallades kyrkvägen och grinden som avstängde denna från bygatan kallades alltid "kyrkgrinda". När man passerat grinden hade man anträtt färden till kyrkan.

Varje midsommar brukade västibyns ungdom dekorera denna grind med lövruskor och ängsblommor. De gjorde en lövbåge mellan stolparna och på vägen ströddes granris allt för att markera sommarens stora högtid. Någon musik eller dans förekom inte vid dessa tillfällen enligt Brita Ekskog.

Kyrkgrinden fick tjäna som midsommarstång i långa tider och så länge den fanns kvar.

Så funderade bypojkarna i västibyn på att skaffa en riktig majstång mycket eftersom man i östibyn i vägskälet vid stengattet redan hade en där.

Nere vid sjön låg en strandad otymplig grov timmerstock som skulle kunna passa till stolpe för stången. Stocken tillvaratogs och fraktades upp till Lerbergstorg där den mitt på torget grävdes ner och restes som majstångsstolpe. En stång (av rakväxt gran) höggs, kvistades och fraktades hem från skogen, iordningställdes och restes.

Byn hade fått sin första majstång. Året var 1898.

När de så bytte ut den första stolpen som efter några år ruttnade höggs den andra i skogen vid Rävhol (Rävhol ligger söder om Nydammen). Denna stolpe stod rycken fram till år 1913.

Den tredje stolpen i ordningen beställde byns pojkar hos stensprängare Skotte.

Nu ville man ha en stolpe som skulle hålla ett tag framöver.

Stolpen bearbetades i sten, ett material som skulle stå pall mot väder och röta i långliga tider. Den grävdes ner och restes 1913 vars årtal den fortfarande bär.

Majstången var på 20-talet vitmålad med toppkula, hjärta och korslagda blågula dalpilar, 2 lövslingor med kransar och ytterligare 4 kransar längst upp vajade den svenska flaggan med vimpel. Senare målades en blå slinga (evighetsslingan) från roten till toppen.

I östibyn hade stången inte mindre än 14 kransar och en grön slinga som målats från rotändan upp till toppen där en vit vimpel med årtalet 1918 vajade.

På den tiden restes på midsommardagen först majstången i västibyn och någon timme senare i östibyn. Det dansades kring stången ofta till fiol och dragspelsmusik av byspelmän. På kvällen fortsatte festen på byns dansbana i Bassbarjet mellan Rönnäs och Berg.

Idag har byarna en gemensam majstång som stolt står vid bystugan, vitmålad med stort hjärta, 2 kransar med korslagda dalpilar och 2 kransar hängande på ett tvärslag. Under dess kransar hänger 2 buketter med midsommarblomster och ovanpå tvärslaget 2 granar som symboliserar det eviga livet. Längst upp en svensk flagga med fransar och mässingsknopp. Den lövas fortfarande varje midsommardag där östra och västra byn turas om att klä och resa majstången med hjälp av tre saxar (hopbundna rödor i kors). Därefter håller någon ett midsommartal och det dansas ringlekar till byspelmäns musik och runt om serveras kaffe med hembakat bröd skänkt från byfolket.

(Kurt Blomquist 2003)

(Källor: Jan Carisn, Karl Erik Forsslund m fl)

Horace Marryat skriver i sin bok "Ett år i Sverige" (1863)

Utanför varje gård stod en majstång, behängd med hjärtan och pilar; majstången utanför skolhuset var klädd med flätor av björkris – en passande symbol för den lantliga pedagogen. I dessa majstänger kan man läsa århundradens historia. redan i hedentiden firades sådana majfester till ära för Balder, den yngste och skönaste bland de hedniska gudomligheterna- mildhetens och renhetens gud. När Balder och hans dyrkare blivit glömda, ärvdes hans blomsterkransar av Johannes, den lärjungen, som Jesus älskade, och vilken till naturen som bäst stämde överens med sin föregångare. Med reformationen blev majstången symbolen av midsommarens fest på landsbygden.

Men den gamla surdegen är ännu verksam, och i majstångens prydnader ser man symbolerna av Jesu lidande; mosskransen nedanför tuppen på toppen, är en bild av törnekronan , de långa pilarna i kors (Dalarnas vapen) föreställer spjutet och spikarna; hjärtat är Kristi heliga hjärta, medan vimpeln avbildar S:t Veronicas svetteduk, - och så skall det alltid förbli.