Bystämma hölls vid årsskiftet eller på trettondagen varav stämman kallades trettondagsstämma. Den hölls hos vederbörande byuppsyningsman. Byuppsyningsmannen utsågs av stämman men uttogs efter ålder. Den som kom näst i ålder efter den avgående uppsyningsmannen var självskriven till nästa. Han hade att sköta om räkenskaperna och övriga angelägenheter.

På trettondagsstämman avgjordes allmänna ärenden, såsom beslut om vem som skulle ta emot postbäraren och lämna ut tidningar och brev för ett år framåt. Den som avgav det lägsta budet blev antagen. Summan varierade från år till år men höll sig vid en mycket billig penning. I Lasses skötte dom om den sysslan i många år för en avgift av 50 öre pr hushåll och år.

En annan viktig sak som avgjordes på stämman var buskning av vintervägen över sjön. Med en linje av enbuskar skulle vägen stakas ut. Västra Rönnäs stod i ansvar för vägen mellan Mases lada fram till Ålbylödö, medan Östra Rönnäs hade ansvar för nedre vägen mellan Joneslandet och Ålbylödö. Detta arbete utbjöds också mot lägsta ersättning. Det vanliga priset brukade vara 1.50 – 2 :- pr stakning.

Prästskjutsen till och från årets husförhör var ett annat viktigt ärende. Den tjänstgörande prästen skulle hämtas vid Leksands prostgård av någon bybo, och vara framme i god tid före husförhörets början. Efter husförhörets slut var den som åtagit skjutsen bunden att köra hem prästen. Här i Rönnäs byar tog husförhöret en hel dag i anspråk. Som ersättning för båda resorna till Noret fick skjutsbonden 2:- eller 3:- kronor.

Sedan var det byuppsyningsmans skyldighet att påminna vilket hushåll stod i tur att hålla prästen med husförshörsmiddag. Denna ålagda skyldighet skiftade i tur och ordning från hushåll till hushåll. Många av bondhustrurna trodde sig inte laga mat åt prästen utan lejde Stormats Kari som kokerska till husförhörsmiddagen, hon var kunnig i kokkonsten. Att få hålla prästen med mat på husförhörsdagen ansågs som en stor hedersbevisning.

Själva dagen ansågs som en stor högtidsdag, då alla klädde sig i sina bästa kläder. Då bar de ogifta kullorna sina nyvävda rödrandiga hättor och kvinnfolken för övrigt bar nya hemvävda kläder. Manfolket kritiserades inte så nog för sin klädsel, huvudsaken att de infann sig till förhöret. För ett förhör var det i rätt mening.

Prästen brukade rada upp de ogifta och även gifta barnlösa i en cirkel framför församlingen,. Han förhörde en och en i taget om katekesens innehåll och betydelse. Det var långa och svåra förhör. Alla drog en lättnadens suck då prästen sade sitt amen, och husförhöret var slut.

Borta i Vanthagen låg bymagasinet. Det fungerade liksom en bank för byborna. Vid gynnsamma års skördar lämnade bönderna in spannmål till reserv. Om missväxt och nödår kom de återfå säd till behov. Även andra i nöd befintliga, kunde vända sig till magasinsföreståndaren för lån av säd.

Ett spruthus, gemensamt för båda byarna, byggdes och en brandspruta anskaffades. Risken för brand har funnits i alla tider. Detta skall troligen ha skett omkring åren 1887-1888 eftersom rönnäskarlar med sprutan gjorde ett gott släckningsarbete vid en eldsvåda hos Mås Anders i Ål år 1889. De fick också beröm för sitt arbete med brandsprutan vid den stora branden då halva Leksands Noret brann ner år 1902.

Vid bytorget i västibyn stod en bastu i och på s.k Sveden. Dessa hus tog byfolket i bruk för torkning av säd, tillredning av malt och vid linberedning. Likadanna fanns i Östibyn, en på tomten vid Morgården och en nedanför Höghols. Den sistnämnda är Rönnäs sista bastu och finnes ännu kvar.

På våren 1894 kom bypojkarna överens om att något måste göras för att snygga upp torget. Det såg då ut som ett stort stenröse, men med förenade krafter bearbetades de stora stenbumlingarna och fraktades bort. De byggde en lång stenmur på södersidan av torget. Själva torgplan jämnades ut och planerades. Det må nämnas att torget då bar namnet "Lerbergs torg" troligen därav att Lerbergs Jerks gårdstomt gränsade intill torget..

Tanken bakom uppsnyggningen var att en majstång tänkte pojkarna resa i byn. Nere vid båthusstranden låg en ovanligt grov stock som passade utmärkt till stolpe.

En kväll hämtade pojkarna stolpen och reste den på torget. Nästa kväll drog de iväg till skogen vid Stockmyr och högg en ståtlig gran. Pojkarna bar den långa och tunga granen på sina axlar fram till Slas Johans gård, där Lunds Olof mötte med häst och vagn. Granen forslades fram till torget och iordningställdes till majstång. Gamla soldat Eld snickrade till riktigt fina dalpilar medan gubben Hag Lars gick omkring med sin käpp och såg till att allt blev ordentligt gjort. Och på midsommaraftonen 1894 restes den fint pyntade majstången på västbytorget, som var byns första majstång.

Mellan åren 1912 till 1914 omdanades torget på nytt. Den gamla bastun revs ned och stenmuren togs bort. Pers Erik från Romma hade åtagit sig bygga en affärslokal för Leksands H.A.B räkning på södra sidan av torget. År 1914 stod bygget färdigt och då flyttar Bolagets filial från vår gård till den nya lokalen.

Så tidigt som år 1902 byggde Västra Rönnäs byamän den vattenledning som än i dag är i bruk. Det var till Olängskällan alla gick för att hämta det vatten som förbrukades i hushållen. På bystämman nämda år beslöts att ordna med byggandet av en vattenledning. Nästan utan undantag var byborna villiga att satsa pengar till en ledning. Vattentäckten ovanför byn undersöktes och befanns vara god. Så fort kälen gått ur marken sates grävningen igång av ett arbetslag som åtagit att gräva för ett visst pris pr sträckmeter. Och att märka, när ledningen var färdig och slutuppgörelse skulle ske, då tyckte arbetslaget att grävningen gått så bra att de själva prutade på priset. När vattenledningen togs i bruk tyckte alla att det var en stor händelse få vrida på vattenkran och vattnet fanns i köket.

Vid dödsfall förvarades den döde i hemmet tills begravningen. Dagen före begravningssöndagen skulle en likkläderska svepa den döda. Det tillgick att liket skulle tvättas och kläs svepningskläder och läggas i kistan varefter kistan skulle dekoreras. Likkläderska här i byn var Jobs mor, och efter henne övertog Lasses mor samma arbete. Kvällen före begravningsdagen var likkistan med den döde ställd i något av husets rum till allmänt beskådande. Byborna tog avsked av den döde. Alla som kom bjöds på hembryggt dricka.

Tidigt på söndagsmorgonen "sjöngs den döde ut". Begravningsfolket samlades omkring kistan med den döde till kort andaktstund, då byskolmästaren talade över ett bibelord och de församlade sjöng en psalm. Därefter lades locket på, sattes fast, och likföljet drog iväg till båthusen och kyrkbåtarna.

Det berättas om denna Jobs mor var en snäll och ordningsam gumma, men kunde inte varken läsa eller skriva. On hade en dotter som var anställd på ett bryggeri i Arboga. Dottern hade fått arbete som tapperska. Bryggeriet begagnade sig av öletiketter med guldtryckta kanter något som togs för mycket fint på den tiden, detta tyckte Jobs mors dotter också och sände hem sådana till modern. Jobs mor uppskattade etiketterna högt, men kunde inte läsa vad som stod tryckt. Hon sparade dem till nästa dödsfall, då hon dekorerade den dödes kista med att lägga etiketterna runt kanterna inuti kistan. När byskolläraren på morgonen kom för att sjunga ut den döde, fann han till sin förvåning, att runt omkring den döda stod att läsa; Arboga Öl.

När Nygårds Jerk hade dubbelbröllop för sina två döttrar Karin och Margita varade det i tre dagar. Då bjöds på mycken mat och dryck. Brännvinet drack de med skopa ur en så, som stod ute på gården.

För att bli upptagen i stora pojkarnas lag fodrades av en nykonfirmerad pojke att han bjuda de äldre på ett halvstop brännvin.

Piper Pell med sin fela var den som satte fart på logdansen. Alltid glad och uppslupen sågs han gärna bland ungdomen och deras nöjestillställningar. Stundade det till jäspö, ja nog påtingades Piper Pell med sin fiol. Han var en flitig utövare av allmogemusiken. Även Ekskogs Per, Örns Erik och Lissjerkes Mats for omkring med sina fioler och roade folket.

Gamle Bälter Jerk var mäkta stolt över sitt nyförvärv som han uppvisade för sina grannar. Han hade lyckats förvärva sig ett fickur. Den formen av klockor var mycket sällsynta på den tiden. Jerks fickur omfattade ett ansenligt format. I livstycket bröstficka rymdes bara klockans nedersta hälft, medan översta halvan kom ovanför och utgjorde ett synligt bevis på Bälter Jerks tidhållning. Klockan var det första fickuret i Rönnäs.