Bakom djupt fårade och bistra ansikten satt humorn.

Gamla Höghols Lisbet vistades borta i Lissbjörken då hon sjuknade och dog. När då Höghols Jan körde sin svärmor som lik hem till Rönnäs, slang skrindan på sidan om vägen och fastnade i grundstolpen vid Ånnbogrinden. Höghols Jan lär ha yttrat; "Var fastnade jag nu då", och Höghols Lisbet som låg död i skrindan svarade assint.

Det inträffade så sorgligt med soldat Berg att en kväll när han satt vid bordet och åt kvällsgröten, ett hjärtslag ändade hans liv. Det blev knall och fall han ramlade från stolen ner på golvet och drog med sig grötkoppen i fallet. Utom sig av förskräckelsen sprang Bergmor ner till Lasses mor och bad om hjälp. När de båda kom tillbaka fann de soldat Berg död på golvet. Det var då Bergmor yttrade; "men var det int tur att koppen var av trä så den höll".

Svöd Lars och hans kärring hade det mycket snålt med livets förnödenheter. De bodde i en liten gammal stuga med jordgolv. Armodet var stort. Gamle Lars som såg det tungt att leva fattade beslutet att komma bort ifrån eländet. En dag satt han i en björk ovanför stugan och hängde livlös. När hans kärring var ute och sökte efter honom och fick se vad som hänt, utbrast hon; "Sitt du jän du, å vi som har kornö tä ress tä ta.

Arons far och Arons mor överträffade många med sin snålhet. En gång blev Arons mor allvarligt sjuk, ja så sjuk att de förorsakade Arons far bekymmer. Han gick till en grannkvinna om hon ville komma och se på mor, vad hon trodde det var för sjuka. Kvinnan rådde Arons far att gå och kalla på doktorn, och be honom komma hem fortast möjligt. När doktorn så kom var Arons far ute på gården och tog emot honom, varom Arons far sade till doktorn; "mor ha blivi sjuk å dä ä väl bäst doktorn koks på na, får si om dä ä nö å köst på.

En gång kom soldat Hysing och Nils-Anders i dispyt med varann på en bystämma. Soldat Hysing tänkte sätta Nils-Anders på hal is genom att ställa frågan till honom. Vet du Anders var Potifar tog sin hustru ifrån. Nils-Anders såg lite betänksam ut innan han vände sig emot Hysing och sade; "Nej, men int tog han ho ifrån Gagnef int". Hysing var gift med en Ganefkulla.

Jones Jerk och Jones mor befann sig ute på åkern sysselsatt med höhässjning då himlen hastig mulnade och det såg hotfullt ut för regn. De fick brottom med att få ihop höet. Jerk arbetade allt vad han förmådde för att få allt hö uppsatt på hässjan undan regnet som kom allt närmare. Men störtskuren kom och de båda två sökte skydd i lä bakom hässjan. Regnet flödade ner för en kort stund bara, men omintetgjorde allt fortsatt arbete med höhässjningen. När solen åter sken på det glittrande, våta, höet, då steg Jones Jerk fram från hässjan, vände ansiktet upp mot skyn och utbrast; "Ja vem kapä du mä di där då, du får ju själv törk ä". Ett bestämt svar till Gud Fader för störtregnet.

En vinter då kölden drog fram mycket hårt var ett lag timmerhuggare från byn i skogen, bland laget fanns Jones Jerk. Han var med sin tid och såg även på nymodigheter. I staden Falun hade han inköpt ett fickur som var hans stolthet. Kamraterna hade stort intresse av klockan som Jerk bar på sig i storvästens ficka. En av kamraterna frågade Jerk huru klockan gick. Med den stoltaste glimt i ögat svarade Jerk; "Jo ho går så ila ryk om hjulan.

Halkan var förrädisk under den nyfallna snön en vinterdag då gamle soldat Lund i sin föråldrade krigargestalt sakta sökte sig bygatan fram. Utan Lunds beräkning tappade de slitna näverskorna fäste och brakte kroppen ur balans. Med en förfärlig duns slogs hela ryggsidan ner mot den stenhårda isgatan. Fallet sågs som en stor olyckshändelse medan hans äldre syster (Frans mor) var närmaste ögonvittne till händelsen såg det i sin egen synvinkel. Som uppmuntran till den fallne utbrast hon; "Jaså Per, du ä utö och kast upp ändan du å". Oskadad reste sig Lund och gick hem.

Ett par av bygubbarna hade varit ute och förfriskat sig en lördagskväll då de i skymningen återvände hem, något oklara i blicken. Källängs far såg att något låg mellan hjulspåren på gatan, och sade till sin kamrat Nöktes far: "Det är bestämt en penningpung". I sin iver böjde sig Nöktes far sig ner och grabbade tag i det som låg framför dem. Men Nöktes far rätade på ryggen kastade en förstulen blick på Källängs far och i stammande ordalag framsade; "Föll ä dä pu-pu-pu-punger tro jä. Det som lurat dem så grymt, var färsk kospillning.

Att lyssna till resonemang mellan bröderna Jones Jerk och Lissjuvas Ol hade sina poänger. Två gamla beprövade gubbar med sina klädsamma skägg, möttes ofta i diskussion över ett och annat. En gång berättade Jerk för Ollle att vår jord var rund som ett klot, och att jordklotet snodde runt. Olles tankegång hade svårt att fatta nutida teorier varom han med en övertygande stämma avvisade Jerks påstående; "Nog begrip du väl Jerk, att om jola vo rund å snoddö, att du å jä ha ramlä å för länje sen, vi som har sö klenö ben".

Soldat Ström gårdfarihandlare, var en friskus och alltid laddad med ett friskt humör. Han underhöll gärna sin kundkrets runt handelsåkan med den saftigaste humor. En gång hände det i Tällberg att Ström slagit till i en korsväg med försäljningen, där han samlat omkring sig många köpeslystna kvinnfolk. Ström var i säljartagen och glad då han fick se en gammal bekant, Nordström från Ål, komma långt nere på vägen gående emot dem. Ström kom kvickt på tanken att nu skall jag kosta på mina kunder en rolig stund. En liten pojke framför handelsåkan erbjöd han 25 öre om han ville svara på en fråga såsom Ström ville att det skulle låta. Nordström också han en friskus, kom fram till Ström, hälsade och inledde samtal. Då tog Ström tag i axeln på pojken och frågade honom; "Hör du gosse vem är det som är far åt dej då"? Pojken svarade lugnt och sansat; "Det är en som heter Nordström från Ål". Men då blossade Nordström upp och svarade med bestämdhet; "Nej du min gosses, det är du allt för ljushårig till". Nordström var svarthårig som en zigenare. Ström tillika med alla kvinnfolken fick sig ett gott skratt.