Fäbodväsendet i dalarna tog sin början redan på 1500-talet. Efter en förteckning år 1663 över fäbodar i Leksand nämns Kyrkbol (eller Kyrkbord) med 2 hushåll, StorPersbodan 1 hushåll, Kångelbo med 1 hushåll, Brändor 1 hushåll, Middagsskal 2 hushåll och Ånnbodan med 1 hushåll.

Sedermera växte fäbodarna ut och blev allt större med många hushåll. När Kyrkbord var som störst fanns där 17 bebodda stugor (inkl Torsarvet) Dessa fäbodar bedrevs med tanke på sommar-bete för kreaturen.

För att hålla kreaturen borta från inägor och den odlade jorden byggdes gärdesgårdar.

Av protokoll år 1750 kom Rönnäs byamän och Kyrkbords fäboddelägare att förse deras betesmarker med gärdesgårdar. Så och mellan rönnäs och Berg var år 1768 en gärdesgård uppsatt. Och alla vägar och gator hemma i byn voro omgärdade med gärdesgårdar, med grindar till de olika åkerlapparna och till alla gårdarna. Dessa stängsel reparerades och hölls i gott skick så länge fäbodväsendet bedrevs. Det ena hushållet efter det andra gav upp sin fäbod. Karis mor var den sista som stannade kvar med kreatur i Kyrkbord. Det var år 1946 hon gav upp.

Gärdesgårdar och grindar raserades och togs bort. Men medan de fanns kvar och gjorde sin tjänst fick kyrkgrinden tjäna som midsommarstång varje midsommar.

Runt 1913 fanns gärdesgårdarna kvar utefter byns gator och vägar. Bastun på Lerbergstorg revs samma år för att ge plats åt affären som byggdes dä