Julstänger restes på gårdarna. Smäckra fina granar höggs och rundbarkades med undantag av granens topp där kvistar och bark lämnades kvar.

Två granar restes på gården vid grinden eller husknuten. De restes Thomasmässdagen den 21 dec. med årets längsta natt och stå uppe till Kyndelmässodagen den 2 februari. Då räknade man med att ljuset var på återvändo. Den orörda toppen gav kraft åt ljuset att komma tillbaka till jorden.

Karis Jans mormor, Karis Karin Ersdotter, född 1838, berättade minnen från sin tidiga barndom att på julafton då hennes mor kokade julgröten skulle den räcka till en stor träskål åt jultomten också. Skålen sattes i fägåln och var avsedd för tomten. På juldagsmorgonen fann de skålen tom, tomten hade fått sin del av gröten. Alla kände sig trygga för nu var de säkra på tomtens beskydd.

Morfar Karis Mats Matsson föd 1843 berättade att tomte hjälpt honom en gång när han en höst återvänt till budan för att kola ett par milor som han tidigare iordningställt. Milorna skulle vara färdiga till jul men tyvärr gick det inte efter hans beräkningar. Morfar fick tillbringa både jul och nyårshelgen i kolarkojan.

Dagen för julafton när han gått sin avsyningsrond till milorna och återvänt till kojan där en behaglig värme strömmade emot honom, morfar lade sig och somnade in. Men i ett vaknade han av att någon ropade hans namn utanför kojan. Morfar trodde först att han hört något i sömnen men nu helt klarvaken upprepades ropet igen. - Mattes! Mattes. Nu förstod han att ropet var en varning och han begav sig genast till kolmilorna. När han närmade sig dem möttes han av ett flammande eldsken. Milan hade fattat eld och brann. Morfar fick ett hårt arbeta att släcka eldhärden i milan.

Morfar var fast övertygad om att tomten hade hjäpt honom. Dagen efter på julafton när morfar kokade julgröten i kojan bar han ut en står skål gröt och ställde den i skogen åt tomten.

Jul

Vid julbaket förekom bara råg, korn eller blandmjöl. Inget vetemjöl eller siktat rågmjöl fanns. Vid julbaket skulle alltid ett julkors eller julstjärna bakas. Detta bröd som lades på ett träfat med hög träfot ställdes mitt på julbordet men ingen fick äta av det. Det skulle stå som skådebröd under hela helgen till tjugondag jul den 13 januari.

Den dagen gick gårdens manfolk ut i fäjset och mockade ut dyngan från fårkätten. När det var gjort var det tillåtet att äta av skådebrödet.

På stuggolven förekom inga trasmattor. Efter skurningen och rengörningen till julen lade de sönderhackat gran eller enris på det ena golvet. Detta gav ifrån sig en frisk och härlig lukt.

Jultvätten var alltid en stortvätt beroende på att man inte tvättade så ofta på vintern och till jul skulle ju allt vara rent och fint. Det började med att smutskläderna blöttes i vatten med sodalösning ena dagen. Nästa dag gnuggades varje plagg på räfflade gnuggbräden. Ett hårt arbete. Tredje dagen gjordes den omständiga byken genom att ett stort träkar ställdes på halvmeter höga träbockar vid en öppen eld ute under bar himmel. I botten på karet lades först en liten säck med björkaska. Säcken var hemvävd av tovgarn, blaggesvär. Omkring urtappningshålet stapplades upp väl urkokta och rena köttben, detta för att inte kläderna skulle täppa till hålet. Så packades så mycket kläder som möjligt i karet. Överst ett slarvåklä över kläderna. Sen började lakningen i det att kokhett vatten östes på kläderna i karet. Ur askan lakades det fram lut. Luten tappades ur, kokades om och slogs i karet på nytt, ideligen tills kläderna blivit riktigt vita. Till sist återstod det värsta arbetet med tvätten. Det stora klädkaret kördes ut på sjöns is där ett hål genom isen höggs upp och runt omkring ställde tvätterskorna upp sina klappsäten. I hålet hämtade dom upp vatten i var sin bytta och så kunde klappningen av tvättkläderna börja. De klappade och vreds ur, klappades och vreds ur tills kläderna blev skinande vita. Men tänk så kallt om både händer och fötter. Sedan återstod torkning av kläderna

Julstök

Rengöringen inne i stugan innebar att sänghalmen skulle bytas i alla sängar, inga bekvämligheter som madrasser eller dynor fanns. Halmen lades löst i sängen och övertäcktes av ett nytvättat slarvåklä eller umbreda.

Spismuren skulle kalkas, väggar och tak tvättas, och sist kom handskurning av trägolvet. En rikt kraftpåfrestning. När allt detta var gjort ja då var det högtidsstämning i stugan.

Julafton

På julafton som alla sett framemot med en förväntansfull förhoppning då alla fick bänka sig omkring det festligt dukade julbordet. Husfadern läste julevangeliet och alla sjöng med i julpsalmen. Sedan kalasades det på den goda julmaten. Efter måltiden delades julgåvorna ut. Julkvällen blev alltid sen och julnatten blev en kort sovnatt. Tidigt på juuldagsmorgonen var alla uppe och gjorde sig iordning för julottefärden. Det gällde att komma fort iväg, senast kl 03.00 för vägen till kyrkan var lång och för att få stallrum för hästen.

En julottefärd från min tidiga bandom glömmer jag aldrig. Snön låg tung på skogen i fantasin kunde vi se buskar och träd i skepnader av tomtar och troll om stod tysta på parad i julnatten. Karis far hade betslat två hästar den här gången och vi var två fullastade åkskrindor julottebesökare. I skogen mellan Rönnäs och Berg fick vi sällskap av 9 hästskjutsar. Ett följe på 11 hästskjutsar alla med flammande bloss och vilken musik det var från alla hästpinglor och bjällerkransar samtidigt som blossen kastade trolska sken in i tallskogen, En verklighet i fantasins värld. Detta minne etsade sig fast i min tankefärd och blir kvar hur gammal jag än blir.

När man sedan i en fullsatt kyrka fick sjunga med i psalmen "Var hälsad sköna morgonstund" då var julens höjdpunkt nådd.

Juldagen var en stillsam dag då fick inget offentligt förekomma. Alla stannade hemma

Bryggen

Allt dricka bryggdes hemma. Till bryggningen iordningställde de maltet på hösten efter trösken genom att en viss mängd kornsäd krossades och blöttes. När grodden började sticka fram ur knopparna. Sen skulle det torkas riktigt ordentligt i en uppeldad bastu, efter det var maltet redo till användning.

Humle odlades, plockades och torkades. En humlegård fanns på varje gård. Humlen var en nödvändig krydda för drickatillverkning.

Bryggningen gick till så att en tasättningsstannfat, en tunna av trä, togs fram tillsammans med en stor tunnsil. Tunnsilen passades in i stannfatets öppning och i silen lades ett lager halm. Ovanpå halmen lades maltet och humlen. Över elden stod en gryta vatten och kokade. Med en skopa östes det kokheta vattnet över maltet och humlen som silades ner i stannfatet. När fatet var någotsånär fullt lades en bit surdeg i tunnan för att åstadkomma jäsning sedan täpptes stannfatets öppning till.

Det tog sin tid att få det färdigjäst. Efter detta tappades det över till drickstunnan men bottensatsen i stannfatet tog till vara och av den bakades ny surdeg som användes till bak, Det fanns ingen pressjäst att köpa då.

Till Juldrickat inköptes sakarin som blandades i och smaksatte drickat med en söt smak. Detta förekom bara till julen.

Slakten

I nästan varje gård uppfödde man en gris som skulle slaktas till julen Vid slakt förekom inga skjutvapen utan en tillkallades som bedövade djuret med en yxa en stor kraftig hammare. Bredvid vid stod slakterskan redo att rycka in och döda djuret genom att skära av halspulsådern. I allmänhet fick vår far, Karis far, uppdraget att gå i gårdarna och bedöva djuren med sin specialgjorda yxa. Detta var under slakterskan Lasse mors tid.

Slakterskan utförde grovjobbet med slakten som sedan togs vid av husets kvinnfolk. Styckning av köttet till de speciella delarna, iordningställning av julskinkan, korvstoppning av alla de olika slagen och tillverkning av sylta, Ja det var mycket arbete efter en slakt

Lutning av torkad fisk

Lutfisken var en självklar maträtt på julbordet. Redan på Anna-dagen skulle fisken blötläggas för hinna bli färdig till jul. En viss tid skulle fisken ligga i vatten tills den blev färdig för lutning. Varje dag skulle vattnet bytas. Sen gällde det att blanda till lagom starkt lut för varje bit av fisken. Efter lutningen skulle den blötläggas i vatten som nu måste bytas två gånger om dagen till all lut gått bort.

Ljusstöpning

All överlopps talg som sparats togs fram och även ljustinan, ett ovalt laggkärl mellan en halv och en meter hög som fylldes med varmt vatten. Den smälta talgen som slogs i tinan flöt ovanpå vattnet. Hemspunna, tvingade garntrådar till ljusvekar doppades ideligen i vattnet och talgen. Varje gång fastnade lite talg på veken. Ett tidsödande arbete men det blev vackra ljus till slut.

Julstänger och julgran

Det tillhörde manfolket att skaffa hem julstänger och julgran. Seden med julträdet eller julgranen kom till Sverige först i slutet på 1870-talet. Den kom från Tyskland där seden funnits långt tillbaka i tiden.

I min, Karis Jans barndoms på 1890-talet var det ett allmänt bruk att ge julgåvor och julklappar.

Det var männens sak att puts seldonen till hästen. Åkselen, en speciell sele som bara fick användas till kyrkskjutsar Den var utstyrd med många förgyllda söljor och knappar och spännen av mässing. Vid Julottefärd skulle allt detta skina blankt som solen. Hästpinglor och bjällerkransen skulle också de putsas.

Julblossen skulle göras iordning. Den långa vägen från vår by fram till kyrkan, en hel mil, fordrade att blosset skulle innehålla ett 80-90 tal, 90 cm långa tjärvedsstickor. Stickorna fastsattes vid en ordentlig stör som handtag.

Ja det var mycket att tänka på inför jul.