Av historien vet man att Christoffer Polhem redan i början av 1700-talet uppfann en tröskmaskin. Men därifrån och fram till den tid då man i alla gårdarna kunde begagna sig av tröskverk var det dock ett mycket långt steg. Ännu på 1860-70 talet brukade man tröska med slaga inte bara här i Leksandstrakten utan även på de större gårdarna neröver landet.

Det vanliga sättet när man tröskade med slaga var att säden , sedan sädesbanden upplösts, lades i lagom tjockt lager på loggolvet. Man började i logens ena ända och lade en rad tvärsöver med axändan på ett underlag ävenledes av säd, kallad "ävgel"(huvudgärd), andra varvet lades en bit inpå det förra och så undan för undan tills hela loggolvet var fullt.

Bäst var det med 4 personer i trösklaget, då blev det en munter takt som livade upp arbetet. Det var mycket noga med att alla som deltog kunde hålla takten, var det tre som tröskade blev takten en annan mera haltande och även svårare att lära sig.

När man tröskade fyra lät det: "Päls å tryja, päls å tryja, päls å tryja" eller "frys om fotan, frys om fotan, frys om fotan". Slagorna följde dock med tiderna så att det till sist lät: "Kaffe döppa, kaffe döppa, kaffe döppa". När tre tröskade lät det: "En fattes, en fattes, en fattes eller omvänt "fattes en, fattes en, fattes en. Hur det lät när två tröskade har inte någon sådan ramsa berättats om. Att en ensam stod och tröskade förekom sällan, det var för enformigt när ingen kamrat hjälpte upp ljudet.

Vid tröskningen ställde man upp sig parvis, var man tre blev det en udda. Under tröskningen flyttade man i en bestämd ordning efter varandra så att alla gick ett varv runt logen.

Nu skulle säden vändas och ävgel läggas i logens andra ända och varv för varv vände med axändan åt det hållet. Så gör man en runda till men efter den stannar man och med slagornas skaft petas axändarna in från logens sidor.

Nu är själva tröskningen slut och skakningen börjar då sädeskornen skakas och ruckas ur halmen som samtidigt tas bort. De flesta sädeskornen har dock redan under tröskningen letat sig ner till golvet. Sedan följer risslingen då halmstubb och avslagna ax mm räfses tillhopa och läggs i en rissel(stort runt såll) och sedan skakas och sållas alla kornen ur, det som blir kvar kallas risslor. Dessa tömdes i en stillkorg och bars bort. Den urtröskade "drösen"(spannmål och agnar) ligger utbredd över loggolvet. Logen är nu klar för ett nytt undlag och för varje sådant som tröskas blir drösen allt större.

Man räknade hur många undlag man hann med för dagen, i detta fall som i mycket annat var det en tävlan gårdarna emellan, vem som var värst.

Vid tröskning av havre kunde man även förfara på ett annat sätt, man lade inte sädesbanden på logen utan man reste istället upp dem med rotändan ned tätt tillsammans sedan man vikit axändan något. Vid tröskningen slog man med slagan ner ett band i taget som på så vis tröskades. Den urtröskade halmen fick ligga kvar men så snart lagret blev för tjockt på den plats där man höll sig var det att skaka och bära undan halmen.

Att tröska till spans var det vanligaste efter gammalt. När man tröskat 14 tunnor fick man 1 tunna, det mest vanliga. Sedan förekom var 13:e, var 10:e och var 9:e på senare tider.

I Dimgården i Östra Rönnäs drev man ett tröskverk med en väderkvarn. Den vanliga sortens väderkvarnar ställs in efter vindriktningen. I Dimbon var det stora vingarna fästade direkt vid ladans ena gavel alltså icke vridbara därför kunde väderkvarnen gå endast när det blåste från ett håll, ungefär nordväst. Dim Per Johanson (sedermera gift i Ol-jansgården i Ullvi) som var född på gården berättade om hur det gick att tröska. Det skulle ha gått rätt så bra om bara vinden blåst jämt men det gjorde den aldrig för när det kom en väldig pust gick tröskverket med en rasande fart så att knappast någon tordes stå i närheten för att i nästa ögonblick sakta av så man knappast kunde tröska. Detta byggdes vid ungefär samma tid som man i en del andra gårdar i byn sysslade med hemmagjorda tröskverk med körvandring.

Tröskverksvingarna satt kvar i Dimbon till några år inpå 1900-talet man kund se dem om man for där förbi.

År 1894 köpte Klockar Anders Andersson i Hälla ett tröskverk som drogs med lokomobil. Den första här i trakten.

Tidigare hade Gop Mats Olsson i Hälla byggt tröskverket vid Rommbäcken. Den stora tvåvåningsbyggnaden som man väl minns.

Rönnäs första tröskverk, ett slagverk av trä med fastbyggd hästvandring fanns i LissAnders.

Ett likadant köpte Karis Mats Matson av Bond Anders från Ål. Detta hade flyttbar hästvandring. Karis Anders(Karisfar) for omkring i byn och tröskade åt bönderna.

Ett mera modernt stifttröskverk köptes av Jobs Per och Jobs Anders (Smejses). Detta drogs för hand av fyra män. Jag (Karis Jan) var själv med och drog detta tröskverk.

Senare inköptes en hästvandring (en "klossa"). Den första i Rönnäs. Vandringen var för En häst som drog tröskverket.

Strax efteråt inköpte Karis Anders Persson (Karis far) ett modernare sådant med halmskak och en hästvandring för två hästar. Detta tröskverk for han omkring i byn och tröskade åt alla bönderna. Han fortsatte ned det i många år.

Rönnäs första självrensande tröskverk ägdes av Tysk Per Johansson (Tysk Pell). Likaså Rönnäs första lokomobil som drog tröskverket. Lokomobilen var inte självtransportabel.

Rönnäs första elektriska tröskverk med elektrisk motor och halmfläkt inköptes 1929 av Anders Karén (Karis far). Tröskverket av märket Munktell finns åter på Karisgården efter att ha varit i bruk i Risa i många år.

Rönnäs första slåttermaskin av märket Thor, inköptes av Karis Anders Persson = Anders Karén = Karis far.

Rönnäs första bil, en modell T-Ford, årsmodell 1919 ägdes av Anders Karén. Bilens nummer var W 476.

Rönnäs första moderna plog, Modell Viktoria inköptes av Anders Karén.

Rönnäs första separator köpte Israels Olof Andersson

Rönnäs första traktor ägde Otto Nordin

Rönnäs första motorsåg ägde Bror Ström

Rönnäs första telefon installerade i Karis år 1899.

Rönnäs första körkort innehavdes och utskrevs 1920 på Johan Karén, Jan Carisn. Körkortets nummer var W 1872.

Rönnäs första kamera ägde Johan Karén, en stor lådkamera med glasplåtar.

Rönnäs första timmerbjörn ägde Karis Anders Person. Den fick han av faktorn vid Grönsinka Bruk.