för tä hänngônn däss nöödtårrf å huus.

O varrt joord tå ett dåå gammôllt trää

sömm ti skoojônn hört veemodutt suus

omm dômm släkktleed sömm kummi å gått

mâ dômm fråågôr sömm knappt nônn förstått,

förränn evigeet jett dômm sätt juus.

Juupt yr Ååsbârrjô fekk ju vââr gåål

ä sömm böövdôss för smejja tä doon –

dåå ett stännjô kamm tää utå ståål

å i sinnka mâ vaanlenn fasoon,

för tä kônnstfâlutt nôôdôss sänn jämmt

på di dôôra vi reedann a nämmt,

tä enn vâârdaglenn smidess-städs-toon.

Männ enn gåål ä förjännglenn å gåår –

dâr står minnann sänn lättä sömm fjuun –

ätt i dôôr likasåå minnann ståår

sömm va spinnkuug å nââruug å bruun.

Måkkôll gånngôr di dôôra a gnällt,

kânnsje oosmôrrd å dåå pipi jällt

på ett foorntiida hemmansägt tuun.

Nôr sennst huusô på gååln mann rev nôôd

för tä tjööra mâ hesst dârifråå,

reevs å fâllfâluug råggål å lôôd

å i rappô mann skull ge sä åå –

männ då dôôra vi nämmt, mot enn steen

lågg dâr luggslitinn stikkuug å kleen,

å på lasssô så slänngdäss o påå.

Opp moot Leerbârrg de sennst lassô droog –

mann skull byddja tä nyyôss ijänn

litô åvaför vånn morrfars skoog,

å dää huusô står pryydle dâr sänn.

Dâremoot gammôll dôôra varrt lôôk

å varrt liggôndôss dââr ätt âllt tôôk,

på i tjälla dâr vattnô rinn änn.

Nôggôr åår sänn varrt tjälla mer runnd,

gammôll dôôra fekk gåå i pännsjoon –

ätt att vääl a förvalltô sätt "punnd"

måsst ää vâ nônn sårrts riimlenn resoon.

Nu enn biit mâ ett stännjô tå ståål

finns tä sii på en Stuurollôss-gåål,

lagmâ gammlô å liiknannde doon.