Reliitjônn (i väggbona):

Jään ää enn reliik ifrå Maas-Karis dass

frå daan då dômm sårrjle noog reevä –

för dassô ifrååga mann annsååg mässt kass,

fasst inngônntinng vinndô å sjeevô.

Sô gôllvô mâ fjööla å väggär å taak,

fekk ryyka för nuutida ârrkitäkkt-smaak –

sömm annsåågs mer fiin å beleevô.

Jaa, diiôr plakaatô får bi dokumännt

ätt nônntinng frå uurminnôss tiidôr.

Mann jood sina reeda då – uutô – sömm tjännt,

nuu – innomhuus utann nô viidôr.

Jaa, nu ä i gammôlldaggs eera förbii –

nuu höggt oopp på väddja i dôôr mann kânn sii –

sömm pryydinnt sänn plass, nô arviidôr.

Funndrinngôr:

Skull Maas-Kari vännd tä gååln o a afft

enn fläkk för tä tännk sä täbaakôr –

förlääjinn o skull då få öögonn på skafft,

ti dôôra moot ännjôr å taakôr.

Ett bråådjuup då sååg o dâr huusô a stått,

dâr fôôr o sô lunngônnt å nôôdkåpplô sått

å tännkkt på ymms jöörslôr å saakôr.

Fämm åår seenôr :

Nu biirä i heel vägg dâr dôôra fôôr sått –

ätt dââgôr å åår sömm a fuuri.

Å bräädann på väddja skâ toonôss i grått –

dânn färrjônn sömm fôôr jämmt a vuuri.

Ä stikkinnt ti öögonn nô meer sömm föruut,

nôr väddja bi heel, uutann dôôr sömm leed uut –

sömm lännji mot aavgrunndn buuri.

Minnôr Nôr blååsvädrô veen fôôr – gardiin vefftô påå –

å vaa föll i syyn ä å skååda,

för glââsô ti fônnstrô minns inngônn nô tåå –

ä jekk föll nônn gånng utå vååda.

Nu inngônn meer skriik: "Nu ä pappperä sluut,"

å innt nô meer annsikkt ti fônnstrô kokks uut.

nuu tykks barô öddsligeet rååda.

Nôr Maas-Kari lôôvdô – jä minns å sô braa –

jemyytle å gosskli o gliinô.

Fasst stäkkuug ti väkkstn o trââvô å laa

sänn vôôd oppi raadôr sô fiinô.

Ti gåålann o jekk föll iblannd å hällst påå,

stakk såkka, å praatô enn fläkk då å dåå –

tå ârrbetslusst sömm âllre siinô.

O jekk jönomm liivô försyynt å förnöjjd

å jood inngônn aan nô förnäära.

I meeninng mâ liivô mann dââr kunnd si röjjd

i styrrka tä mootgånngôr bäära.

Tä sluut fekkk o gåå på di afftåglööds broo,

sömm jään måkkoll gånngôr a bjuudno roo –

å jett o si eevigeet näära.