Substantiv markeras med beteckningarna (m) för maskulinum, (f) för femininum och (n) för neutrum. Realgenus finns inte i Leksandsmålet. För varje substantiv anges fyra former, nämligen obestämd och bestämd form i såväl singularis som pluralis. Ett antal ord saknar någon- eller några former.
Maskulina substantiv (m) får i bestämd form singulais någon av ändelserna -n eller -ônn.
Pluralformerna har ändelsen -är i obestämd och -ann i bestämd
form.
| SINGULARIS | PLURALIS | ||
| OBEST. FORM | BEST. FORM | OBEST. FORM | BEST. FORM |
| kniv | knivônn | knivôr | knivann |
| kniv | kniven | knivar | knivarna |
| spik | spitjônn | spikôr | spitjann |
| spik | spiken | spikar | spikarna |
| kââr | kâârn | kâârôr | kâârann |
| kar | karn | karar | kararna |
Feminina substantiv (f) får i bestämd form singularis någon av ändelserna -a, -â.
I pluralis är ändelserna -ôr,-är och -onn, -ann. Omljud
förekommer i vissa fall.
| SINGULARIS | PLURALIS | ||
| OBEST.FORM | BEST.FORM | OBEST. FORM | BEST. FORM |
| kôlla | kôlla | kôllôr | kôllonn |
| flicka | flickan | flickor | flickorna |
| graan | graana | graanôr | graanann |
| gran | granen | granar | granarna |
| bok | bootjâ | bôkkôr | bôkkrann; bokann |
| bok | boken | böcker | böckerna |
| tjärring | tjärrinnja | tjärrinnjôr | tjärringann |
| kvinna/fru | kvinnan/frun | kvinnor/fruar | kvinnorna/fruarna |
Substantiv i neutrum (n) får i bestämd form singularis
ändelsen -ä. Om ordet slutar på -ä i sing. obest. form, oförändrat i best. form.
Bestämd form pluralis får ändelsen -ann
Obestämd form är ibland lika i singularis och pluralis, annars -ôr.
| SINGULARIS | PLURALIS | ||
| OBEST. FORM | BEST. FORM | OBEST FORM | BEST. FORM |
| trä | trä | trär | tränann |
| träd | trädet | träd | träden |
| (h)us | (h)usô | (h)us | (h)usann |
| hus | huset | hus | husen |
| diitje | diitje | diitjôr | diitjann |
| dike | diket | diken | dikena |
DEN OBESTÄMDA ARTIKEL - sv. en, ett - heter på
Leksandssmål:
| enn | framför maskulina substantiv |
| ex. enn kniv - en kniv. enn (h)esst - en häst. | |
| e (obest.)ena (best. form) | framför feminina substantiv |
| ex. e/ena tjärring - en fru/kvinna, e/ena liita groop - en liten grop. | |
| ett | framför substantiv i neutrum |
| ex. ett trä - ett träd, ett (h)us - ett hus |
Adjektiv får framför såväl maskulina- som feminina substantiv i singularis ändelserna -t eller ingen ändelse.
Framför substantiv i neutrum singularis förekommer ändelserna -t och -n. Ett undantag utgör ordet liitä = litet, som får ändelsen -ä eller -n.
Framför substantiv i pluralis får adjektiven ingen ändelse eller ändelsen
-ä.
| SINGULARIS | PLURALIS |
| enn stuur kââr | fleerô stuurô kâârôr |
| dânndâ stuur kâârn | dômmôr stuur kâârann |
| ett stuurt trä | fleerô stuurô träär |
| däddâ stuur trät | dômmôr stuur tränann |
| e(na) lånng tjärring | fleerô lånngô tjärrinnjôr |
| diddä lånng tjärrinnja | dômmdâ lånng tjärrinngann |
| ett lånngt bräädô | fleerô lånngô bräädôr |
| däddâ lånng bräädô | dômmdâ lånng bräädann |
| enn sjiitugg påjjk | flerô sjiituggô påjjkôr |
| dânndâ sjiitugg påjjtjônn | dômmdâ sjiitugg påjjkann |
| ett fiint bool | fleerô fiinô bool |
| däddâ fiin boolô | dômmdâ fiin boolann |
| ett liitô huus | fleerô lissl huus |
| däddâ lissl huusô | dômmdâ lissl huusann |
| enn liitn steen | fleerô lissl steenôr |
| dânndâ lissl stenônn | dômmdâ lissl stennann |
| ett liitô trä | fleerô lissl trär |
| däddâ lissl trää | dômmdâ lissl tränann |
Adjektiens komparation skiljer sig normalt inte nämvärt från
sina rikssvenska motsvarigheter.
| lånng - länngôr - länngst | smaal - smaalôr - smaalôsst |
| kårrt - kårrtôr - kårrtôsst | stââdug - stâddugôr - stââdugôsst |
| PERSONLIGA | |
| Subjektsform | Objektsform |
| jag | jä | mig | mä |
| du | du | dig | dä |
| han | ânn | honom | ânn, ônnom |
| hon | o | henne | ännôr |
| den, det | ä | den, det | ä |
| vi | vi | oss | vôss |
| ni | ni | er | ôdô |
| de | dômm | dem | dômm |
POSSESIVA
| min, mitt, mina | männ (m) miina (f) mätt (n), miinô |
| din, ditt, dina | dänn (m), diina(f) dätt (n), diinô |
| hans | ânnôss |
| hennes | ännôs |
| vår, vårt, våra | vår (m), vååra (f), vårrt (n) våårô |
| er, ert, era | ôdn (m) ôda (f) ôdôt (n) ôdô |
| deras | dômmôs |
DEMONSTRATIVA
| den här - denna | dôssn (m), dôssa (f) - diôr |
| det här - detta | dôtta - diôr |
| de här | dômmôr |
| den där | dânndâ (m), diddâ (f) |
| det där | däddâ |
| de där | dômmdâ |
FRÅGANDE
| vem | ôkkôn (m), ôkkâ (f) |
| vems, vilkas | ôkkôns |
| vilka | ôkkô fôr eenô |
| vad | ôkkô |
| var | vââr |
| vart | vârrt |
OBESTÄMDA
| ingen = inngônn | intet = âssinnt | inga = inngô |
| någon = nônn | något = nôggô | några = nôggôr |
| alla = âllô | allt = âllt | andra = aarô |
| annan = aan | annat = aanô | andra = aarô |
Genitiv förekommer eg. endast i samband med substantiv som
betecknar levande varelser samt vid egennamn. Ändelsen är då -s i sing. och -anns i plur..
| SINGULARIS | PLURALIS |
| (h)esstns = hästens | (h)esstânns = hästarnas |
| kuunas = kons | kuunânns = kornas |
| älljônns = älgens | älljânns = älgarnas |
| faars = fars, pappas | |
| moors = mors, mammas |
Egennamn: Evert(ô)s påjjk, Matsôs kôrrj, Kaarins broor, Gretas
book.
När det gäller övriga substantiv uttrycks ägande med hjälp av
olika omskrivningar.
Verb förekommer i ordlistan i tre former: infinitiv, imperfektum
och particip.
| INFINITIV | IMPERFEKT | PARTICIP |
| biita = bita | beet = bet | biiti = bitit |
| kuuta = springa | kuutô = sprang | kuutô = sprungit |
| kåmma = komma | kamm = kom | kummi = kommit |
| lââga = laga | lââgô = lagade | lââgô = lagat |
| sjunnka = sjunka | sjönnk = sjönk | sjunnki = sjunkit |
Ordet inte heter på Leksandsmål innt. I de fall föregående ord slutar på vokal bortfaller ofta i-et.
Jag har heter jä ar. Har inte heter ânnt eller aar innt.
Imperfektum av samma verb har inte = âdd innt.
Verbformerna avviker i sina böjningsmönster ofta avsevärt från
sina rikssvenska motsvarigheter. Man konstaterar, som väntat, att de vanligast
förekommande verben är de mest avvikande.
Infinitivmärket (att) heter på Leksandsmål tä.
Ex. tä kuuta = att springa, tä ääta = att äta.
HJÄLPVERB
| tä (h)a | att ha | tä bi | att vara |
Böjs som i svenskan utan de ålderdomliga pluralformerna som finns i de egentliga dalmålen i norra Dalarna.
KONJUNKTIV uttrycks genom en form av verbet aa
(ha).
Ânn skull a fuuri tä Stôkkhôlm = Han skulle (borde) fara till Stockholm.
Vi skull a jorrt så = Vi skulle (borde) göra så.
Ni add burrti tä å staana = Ni hade blivit tvungna att
stanna.