2 21 Ânn lâtt tiidôr å stunndôr föränndrôss, Ânn sätt åå kunngôr å sätt tää kunngôr, Ânn jeer åt dômm viisa dômmôss viiseet å åt dômm förstånnduga dômmôss förstånnd.
22 Ânn uppônnbaar ää sömm ä juupt å förbårrjô, Ânn veet vâ sömm ä ti môrrkrô, å danä Ânn boor juusô.
28 Ä finns enn Guud ti himmilln sömm kânn tââl omm tôkkô sömm ä hemmle.
5 25 Å såå lyyd dânnôr skrifftn, sömm ä tekknô jään: ”Menee, menee tekeel u-farsiin.” 26Å diiôr ää uuttyydninnja påån: Menee, ää betyyd: Guud a rääknô dââgonn för riitjô dätt å jorrt sluut pånä.
27 Tekeel, ää betyyd: Du a väägd på i vååg å befunninn för lätt.
28 Perees, ää betyyd: Dätt riitjô a burrti stykkô å jiivi ååt meedôr å pärrsôr.
6 27 Ânn ää enn befriiôr å enn jällpôr – å Ânn jöör tekkônn å unndôr ti himmilln å på joola.
7 14 Ânnôss vällde ää ett evigt vällde sömm innt skâ tas ifråån å Ânnôss riitjô skânnt förstörôss.
18 Männ sänn skââ Dânn Höggstäss heeliga få taa emoot riitjô, å taanä i besittninng för eevig tiid, ja, för eevigetärrs eevigeet.
27 Männ riike å vällde å makkt uutyvôr âllô riitjôr innunnnd himmilln, skâ jees åt dômm sömm ä Dânn Höggstôss Heeligôss fôllk. Dômmôss riitjô skâ vâ ett eeviggt riitjô å âllô välldôr skâ tjääna å lyyd ää.
9 4 Jä baad tä Härränn, männ Guud, å betjänndô å saa: ”Akk Härre, Du stuura å vônndalösa Guud, Duu sömm hôll förbunnd å bevaar nååd mot dômm sömm ällsk Dää å hôll Dinô buud!
5 Vi a synndô å jorrt illa å vuri oogudakktigô å aavfälligô – vi a viiki åå ifrå Diinô buud å rättôr.
6 Vi annt lyssnô tä Diinô tjäänôrôr, profeetann, sömm tââlô ti Dätt nammônn tä vårô kunngôr, furrstôr å fäädôr å tä heelô fôlltjô ti lanndô.
9 Männ danä Härränn, vånn Guud, ää bârrmärrtigeet å förlååtôlls. För vi a sätt vôss opp emoot âânn.
17 Duu, vånn Guud, höör nu dänn tjäänôrs böön å ânnôss ååkâllann, å lâtt för Härränns skull dätt annsikkt lyysa yvôr dänn öödelaggda hellgedomm.
19 Härre höör, Härre förlååt, Härre je akkt å jöör ää! Dröjinnt för Dänn skull, männ Guud, för Dänn staad å Dätt fôllk ä oppkâllô ätt Dätt nammônn.
10 9 Dåå höörd jä juudô tå ânnôss taal; å på samma gånng jä höörd juudô tå ânnôss taal, dâr jä lååg ti vaanmakkt på annsikktô mätt
10 mâ annsikktô moot joola, rööld enn nââva vô mä å jällpt mä sô att jä, dârrug sömm jä vâ, kunnd rees mä på minô knäär å nââvôr.
11 Sänn saan ååt mää: ”Dâânill, du ä en höggt benåådô kââr, ta vâra på dômm oolann sömm jä vill lâtt dä hööra å rees dä opp på footann dinô; för jä a nu burrti sännd tä dää.” Nôr ânn tââlô tä mä såå bäävô jä, männ reest må opp.
12 Å ânn saad ååt mä: ”Vânnt rädd, Dâânill, för reedann frå dânn fôôsst daajônn, då nôr du vänndô järrta dätt för tä söök förstånnd å tä att öödmjuuk dä innför Guud, aa dinô ool vuri höördô å jä a nuu kummi för dinô ools skull.
13 Furrstn för Pärrsiänns riitjô stood mä emoot i tjugueenn dââgôr; männ då kamm Miikaäll, een tå dômm förnäämst furrstann, mä tä jällp. Mâ jä dâârföruut a stått dââr ennsammônn moot kunngann för Pärrsiänn.
14 Å nuu a Jä kummi för tä unndôrviis dää omm vâ sömm skâ hännda mâ fôlltjô dätt ti dââgôr sömm kåmm; för diiôr åå ä i syyn, sömm syfftô på frammtida.”
15 Mâân såå tââlô tä mä, böjjd jä annsiksktô mätt mot joola å vâ stumm.
16 Männ sii, âânn sömm vâ likkt i männisja rööld vô läppann minô. Dåå öppnô jä munnônn männ å tââlô å saad såå tä ânn sömm stood frammafôôr mää: ”Männ Härre, mâ jä sååg diiôr syyna a ja tjännt mä griipinn tå vånnda, å jä annt nô meer krafftôr kvââr.
17 Å tä ää, männ Härre, hôôr skull dänn tjäänôr, enn tôkkônn sömm jää, kunn tââla tää enn tôkkônn sömm duu ää, männ Härre? Jä annt innga krafft mer ti mää å förmåårinnt meer tä anndôss.
18 Då rööld ânn vô mä ijänn, âânn sömm sååg uut sömm i männisja, å stärrkt mää.
19 Ânn saa: ”Vânnt rädd, du ää enn höggt benåådô kââr; friid må fôllj dä, vâ stârrk, ja, vâ stârrk.” Nôr ânn tââlô såå mâ mää, tjännd jä mä stärrkt å så sa jä: ”Männ Härre, tââla duu för duu a stärrkt mää.”
20 Dåå saan: ”Kânn du nuu förståå ôkkô jä a kummi tä dä för? Männ jä måst je mä åå i rappô å vännd täbaakôr för tä striida moot furrstn för Pärrsiänn å nôr jä ä frii frå âânn, kåmm furrstn för Jaavan.”
11 32 Dôôm tå fôlltjô sömm veet ôkkô dômmôss Guud ää, skâ mäkkt tä hôll uut.
12 2 Å måkkôll tå dômm sömm sôôv ti joola skâ vakônn opp – sômmligô tä eeviggt liiv å sômmligô tä smääleek å tä sjämmôss för jämmnônn.
3 Dômm förstånnduga skâ då lyysa sömm fässtä lyysô, å dômm sömm a föört måkkôll tä rättfäärdiget jussömm sjäärnôr, ââlltett å för jämmnônn.
10 Måkkôll skâ jörôss reenô å viitô å skâ beståå proovô – männ dômm oogudakktiga skâ forrtsätta ti oogudakktiget å inngônn oogudakktig skâ fatt diiôr – männ dômm förstånnduga skâ begriip ä.